Jag saknar dig
Schysst.
En kompis berättade hur hans flickvän hade haft en sån hemsk dag. För det första hade hon missat bussen och blivit försenad, sen fick hon dra ut en visdomstand vilket gjorde skitont och slutligen hade det inte gått för henne att överraska honom som hon tänkt eftersom han hade andra planer. Så nu var hon otroligt upprörd och på jättedålligt humör.
Det var säkert jättesynd om henne men jag kunde inte låta bli att undra hur hon kunde bli så upprörd. Värre saker kan hända än att behöva dra ut en visdomstand. Jag kan inte förstå personer som blir helt förstörda över små skitsaker. Visst ska man få klaga, men det är lätt att fångas upp av situationen och förstora upp den så att man inte ser utanför sin lilla ruta av misslyckanden. Innan man börjar vältra sig i självömkan kan man faktiskt försöka sätta det som hänt i perspektiv. Det kanske inte är så illa ändå; värre saker KAN hända. Inser man det blir livet lättare att leva.
.
Gravljus som står i hallen. Varför har jag köpt dem? Normala Jag håller på att förlora, det börjar bli svårt att låtsas, men hon försöker hålla sig kvar fast allting vacklar. Sen kommer ett filmklipp på dig. Då går det inte att hålla sig uppe längre. Hon tappar greppet och leken tar slut. För hur mycket jag än vill sitter du inte hemma i Stenhamra vid dina trummor och spelar. För du är död. Död död död död död död död. Ordet snurrar i mitt huvud, runt runt. Illusionen krossas. Tårarna börjar rinna, först långsamt men snart kan jag inte längre se. Jag gråter och stannar uppe tills jag inte orkar vara vaken mer, för att jag skiter i allt och för att jag ska kunna somna utan att tänka.
Varje dag sedan du dog har jag gråtit. Jag vill inte sluta. Nu är jag så trött att jag inte orkar titta så jag går och lägger mig. Imorron är en ny dag och en ny lek tar sin början.
Jag älskar dig.
Så många frågor utan svar, så många låtar som fanns kvar
Jag ska försöka skriva "vanliga" inlägg ibland igen. Så att jag kommer ihåg lite vad som händer för mig förutom Danne.
Det här blir ett tråkigt inlägg och ett kort inlägg, men skit samma!
I torsdags var jag ute med moa, hanna och några till på stocken. Det var kul men skjukt lång kö. Vi höll på att frysa ihjäl, vi stod där och väntade i två timmar innan vi kom in. Aldrig mer! Väl inne var det riktigt bra, första nationskvällen för i år så det var packat med folk. Jag sprang hem med sista bussen. Var sedan uppe ännu senare och kollade på filmklipp och läste om Danne.
Fredag och föreläsning klockan 10! Sen stormade jag runt på stan och handlade kläder. Sofie mötte upp mig och lämnade pengarna jag fört över till henne. Hem och laga mat, snabbt byta om och så kom sofie, per, wille, andreas och en kompis till per på middag.
Per (glad): Det här var ju jättegott Otilia!! Mycket godare än jag trodde det skulle vara!
Jag (tveksamt): Tack?
Haha!
Det var jättemysigt men det blev lite sent så vi tog taxi in till Värmlands. Vad var det med köerna den här veckan??? Stört lång den här gången med så vi pallade inte utan drog till ÖG och sen BJ:s. Träffade massa annat folk vi känner också och några thailändare som vi mötte på receveckan, riktigt random. Det var i alla fall skitkul och efter donken blev det sista bussen hem.
Död tjej vaknade upp klockan 9 lördag morgon av att det var handbollsmatch. Wehooo! Inte speciellt sugen men jag pallrade mig iväg, det var hela vägen borta i Bollnäs så laget hade hyrt en minibuss. Jag somnade så fort vi började köra och när vi väl var framme var jag lite mer vid liv. Vi torskade dock matchen och jag fick en brutal fläskläpp, men det var kul!! Efter att jag kom hem tog jag en snabb dusch och åkte sedan och hämtade mami på stationen. Vi hade myskväll och kollade på film.
På söndagen gick mamma och jag på stan och shoppade. Fika och sen hem och äta bakad potatis med skagenröra, avocado och rödlök. Supergott! Vi hade hyrt en annan film som var skitdålig och det slutade med att vi fastnade framför en ny svt serie som heter "äkta människor". Den var verkligen skitbra!!
I morse var jag så död när jag vaknade, tror jag håller på att bli sjuk. Konstigt med tanke på att jag knappt sover? Ska verkligen försöka bli bättre på det! Det var i alla fall föreläsning och sen satt vi hela dan och pluggade på ECO, skitdeppigt eftersom det inte fanns platser bredvid varandra. Efter det gick jag till stan och köpte ett par nya skor, lurviga och jättemysiga! Ska ha dom när vi åker till Åre på söndag! Sosso kom idag också tillsammans med manligt sällskap (Elvis och Snuffe). Hon har varit i Alperna och verkar ha haft det skitkul! Snuffe ligger förresten bredvid mig nu och ser puckad ut.
Har tagit med mig ett kort upp på Danne. Det står vid mitt nattduksbord.
Och ett set av hans trumpinnar.
Sen har jag lånat din gitarr och förstärkare med. Jag har bestämt mig för att jag ska lära mig spela.
Puss :)
Karibien vid en restaurang vid vattnet
Också Karibien, vid Gua de Loupe. Vi åkte skoter runt ön och stannade vid en fin strand
Danne skulle mms:a till Johanna, sin förra flickvän, och visa henne vem jag var haha :)
Let me love you let me be around
Mitt första riktiga minne var med dig dagen när du föddes. Mitt sista dagen då du dog. Du låg och sov till sent på eftermiddagen efter spelningen på lördagen. Du sov i mammas och Nicks rum eftersom Nick var uppe med sina vänner och lånade ditt trumset. Jag letade efter mamma och öppnade dörren, frågade om du visste vart hon var. Ett mumlande svar. Va? Veninte. Va?? Vetinte! Aha okej. Jag stängde dörren. Någon timme efteråt ringde Anton och jag visste inte ens att du lämnat huset eftersom jag var i mitt rum på övervåningen. Tänk om jag hade vetat. Vetat att det var sista gången jag pratade med dig, sista gången jag såg dig. Jag vill inte, nu gråter jag och kan inte sluta.
2012 är mitt första år utan dig och jag vet inte inte hur jag ska stå ut. Jag har gråtit varje dag sedan du dog och ingenting känns bättre. Jag förstår inte de som säger att "snart har jag inga tårar kvar". Jag känner det som att jag måste pressa tillbaka mina hela tiden. Hela tiden. Tänk på något annat, gör det här nu. Överlev. Hela tiden försöka överleva. 4 månader nu utan dig. HUR FAN SKA JAG KLARA AV FLERA ÅR?!
Kom tillbaka. Jag tänker hela tiden på hur det skulle vara om jag fick tillbaka mitt liv. För det jag har nu vill jag inte ha. Jag skiter i allt. Jag vill inte. Samtidigt kan jag känna mig helt manisk och vilja göra allt. Allt allt allt ska jag hinna med. Men egentligen bryr jag mig inte.
Jag tittar på tavlan vi har med hit på dig. Du är så fin. Din blick går rakt ut ur bilden och det känns som att du kan se mig. Vi har tagit med snäckor och stenar från stranden till dig, så nu ligger de där runt bilden. Ett ljus står brevid. Ett gravljus som brinner extra länge. Men jag gillar inte det namnet så för mig är det bara ett ljus.
När jag gråter som nu vill jag inget annat än att krama dig. Jag brukar gå fram till tavlan och fösöka krama den istället. Det känns inget bra, bara tragiskt. Jag vill krama min bror och istället får jag en jävla tavla.
Fast det är inte synd om mig egentligen. Det är dig det är synd om. Det är du som inte fick leva.
Danne kom tillbaka. Snälla.
Pedikyr
Yesterday you told me 'bout the blue blue skye
Jag tvingar mig själv att göra saker hela tiden. Framåt framåt så att jag slipper tänka. Aldrig vara ensam, stanna inte upp och tänk. Här i Thailand kan jag inte distrahera mig. Eller jo lite med tentaplugg, men tankarna hinner komma ikapp. Varför? Varför? Varför?
Varför dig Danne?
Framåt framåt. Inte för att jag vill, utan för att jag tvingar mig. Jag vill inte egentligen. Jag vill börja om från den 18 September och säga åk inte!
Det börjar gå upp för mig att jag alltid kommer att känna såhär. Du kommer ju inte tillbaka! Innan du dog har jag aldrig varit ledsen. Inte på riktigt. Jag har inte ens varit nära.
När jag är själv rämnar fasaden och jag gråter. Jag orkar inte längre då. Ligger ner och tänker mig galen på hur det skulle kunna vara. Tillslut orkar jag inte mer. Det gör för ont. Jag går sönder för mycket. Så jag hasar mig upp och tvingar mig själv framåt framåt. Hittar på saker som skall vara viktiga, hjärntvättar mig själv att de har någon betydelse. Sätter upp måsten så att jag har någonting att ägna tid åt. Måsten som egentligen inte betyder någonting.
Allt är jobbigt. Samtidigt är ingenting det. Jag skulle springa hur långt som helst för att du skulle få komma tillbaka, aldrig mer sova, alltid ha ont, göra vad som helst. Ingenting är jobbigt på riktigt. Förutom att du är död.
Hur fan kan du vara död! Det går inte ihop med dig, passar inte. Var är musiken, var är du? Hur kan du vara borta såhär länge! 3 månader. 3 månader som känns som hela mitt liv. Det är hela mitt liv efter. Allt är antingen före eller efter din olycka. När du dog gjorde jag det också och nu kommer jag aldrig vara densamma.
Snälla du. Kan du inte komma tillbaka så att allt blir som vanligt igen?
God Jul
God Jul Danne. Jag saknar dig mer och mer för varje dag. Hur är det ens möjligt?
Du skulle vara här Danne. Det är jättevarmt och skönt. Jag saknar dig så himla mycket, vi åker ju alltid tillsammans. Du och jag delar rum och sen mamma och Nick. Jag kommer ihåg i Indonesien när vi dök med fenor och cyklop i poolen. Vi höll på i evigheter. I baksätet på bilen i Malaysia med Malle och Peter. "Malaysias högsta radiotorn är högre än mig, tralalalalalaleeej!!" Sjukt torrt men just då tyckte vi det var jättekul. Australien ute på barriärrevet när du drack din cola. I egypten ute i öknen mitt i natten, sjärnorna har kännts lika nära som där. Florida när du var för liten för att åka Hulken och Pappa ursäktade sig med att han skulle stanna hos dig. Kiruna och ishotellet när vi sprang omkring och kollade i alla lyxsviterna. Mallorca när du försvann och vi letade efter dig i flera timmar. Men då kom du ju tillbaka.
Iran med alla koraller och den äckliga maten. Mauritsius på lyxhotellet där vi gick på bottnen och med glasbubblor på huvudet och tittade på alla fiskar. Tyskland i Nicks farbrors rum där vi satt hela dagarna och läste och kollade på Dune. Det lukade äckligt där. Frankrike i alperna när vi åkte skidor, det var fantastiskt väder. Paris flera gånger och den långa kön vid Eiffeltornet. Konstmuseet. Polen var edn första gången vi flög själva. Finland och det stora äventyrsbadet där. Du åkte den läskigaste rutchkanan och fick ont i rumpan. Norge och skidor igen för en dag. På Malta var ju ju båda två men vid olika tillfällen. Det finns säkert fler länder men just nu kommer jag inte ihåg alla.
I somras var du ju i USA och Tyskland själv. Sen USA en gång till, England och Afrika. Resor som bara du gjort. Men oftast var vi tillsammans.
Du tycker om att sitta närmast fönstret. Jag brukar också vilja sitta där, mest för att du vill det och då är det mer eftertraktat haha. Men egentligen har jag aldrig fattat grejen med att kolla ut vid landning och start. Du gör alltid det.
Vi har med oss en bild på dig hit. Du ler lite snett och ser jättefin ut. Bredvid är en ros och ett ljus som vi tänder varje kväll.
Jag tittar på dig och gråter. Varför måste du vara död så länge för?
Du är den jag hade kunnat vara
Bild för bild spelades upp, om och om och om igen. Hela tiden. Jag pratar om vad jag ska göra imorgon. Blixt och Danne sveps över av en våg. Vad har du för planer? Danne står i leran på botten. Utgång, aha men gud vad kul! Dannes vattenfyllda knä när kroppen hittades. Jag kanske också hänger med! Danne med uppspärrade ögon och skummande mun då Anton bogserade honom. Okej men vi hörs! Slaget och då han sjönk under ytan. Hejdå, puss!
Nu är sorgen det som är kvar. Bilderna har redan spelats upp så många gånger nu att jag skulle kunna rita av dem i detalj. Alla ord är redan sagda. Men tyngden i bröstet och klumpen i magen är kvar. Det kommer och går. Ibland känner jag mig som vanligt, eller nästan i alla fall. Idag vill jag dö. Hur blir det imorron? Hur känner jag om en timme?
Om en vecka åker jag till Thailand. Värme.
Och färglös som en tår blir jag, utan dina andetag.
När blir det som vanligt igen? Aldrig. Aldrig mer. Jag är så jävla bitter på att det aldrig någonsin mer kommer att vara sådär perfekt. Jag går omkring och känner mig så osäker hela tiden. Allt jag säger är fel, allt jag gör är dåligt, jag är ful och dålig. Jag känner mig så trasig. Varför skulle någon vilja umgås med mig? Vilja vara med mig? Jag är ju bara jobbig.
Jag vill inte vara jag. Jag vill vara någon annan. Någon som är långt borta och avskärmad från allt. Lite som Peter Göbaks uttjatade låt "jag vill ha en egen måne". Känns fånigt att dra den paralellen.
Alla ord är redan sagda. Jag vill säga kom tillbaka! men det har jag redan sagt så många gånger nu. Mest vill jag säga att jag älskar dig, men det säger jag redan varje natt innan jag ska sova. Jag tänker hela tiden på hur mycket jag vill krama dig, men vad spelar det för roll?! Det kommer jag ju inte få göra.
Åh vad jag vill att du ska komma tillbaka. Vad jag önskar att det hade varit jag istället. Du är så himla bra. Jag vill så mycket som aldrig kommer att bli. Danne.
Jag vill ha dig, inte bilden av dig
Dagarna har flutit på och nu är det december. Vart har tiden tagit vägen? Det är som att jag befunnit mig i en bubbla som färdats framåt, men innuti står allting stilla. Det påminner mig om "Molly Moon stannar tiden" och hur det är för henne att bli hypnotiserad själv. Allting blev som en lång tunnel och när hon mindes tillbaka var det som att det inte var hon som upplevt minnena, utan någon annan. Jag har läst de böckerna hur många gånger som helst.
Jag har haft några normala dagar nu. Inte normala på det sättet att vanliga saker händer, utan normala för att jag känt mig nästan som vanligt. Som innan Danne dog. Men igår när jag kom hem började det kännas jobbigt igen och jag la mig klockan sex på kvällen. Åt inte ens någon middag. Så jag har i princip sovit tolv timmar inatt, om man bortser från när snuffe väckte mig. Jag känner mig helt groggy.
TANKAR:
Vi kanske ska åka bort över jul. Utomlands. Jag hoppas det.
Jag minns frukostarna när vi var små. Vi åt alltid tillsammans och du satt alltid mitt emot mig. Vid advent och ljusen var tända, det var beckmörkt och vi drack varm choklad. Du strödde alltid extremt mycket socker på dina weetabix, det var mer socker än den där flingklumpen.
Det är PM inlämning på fredag och jag är sjukt omotiverad. Karin och jag ska åka skridskor efteråt, det ska bli jättemysigt.
Danne var så rädd den där gången vi åkte skridskor på Göta Kanal och det blåste så mycket. Han ramlade omkull flera gånger eftersom han var så liten och fick bli upphämtad av någon, jag tror det kan ha varit mamma. Jag älskade vinden.
Vi bakade lussebullar, pepparkakor och drack glögg igår. Jag gjorde lagboken som pepparkaka haha.
Danne jag och Mamma när vi gjorde pepparkakshus. Danne åt upp skorstenen. Huset blev fint ändå.
Danne älskar trummor, uppträda, vindruvor, sin blåa morgonrock och tofflor, att resa, sova länge på morgonen, lyssna på musik, att laga god mat, ordet schysst, prova nya saker, se roliga youtubeklipp och south park. Han tycker om att bli kliad, läsa böcker jag valt, såna där kakor mamma bakar, marabou mjölkchoklad, titta på matlagningsprogram, att lukta gott, att gå och trumma samtidigt, kolla upp fakta online, bli kramad, kolla på film, tända ljus, spela battlefield, katter, träffa kompisar, köra go-cart. Han avskyr munkar, att springa spåret, bli kittlad, bli väckt på morgonen, räkor och andra skaldjur, varma bananer, "gangster"-klädstil, personer som beter sig oskönt, att se operationsprogram på tv och tång.
Det finns så många fler saker att skriva.
Jag ska provträna i ett handbollslag här idag.
Danne jag älskar dig.
Jag ska nog äta frukost snart. Jag är hungrig men inte sugen. Och tända lite ljus.
Danne jag vill att du kommer tillbaka.
Jag har märkt att som jag skriver här är som jag tänkter i vanliga fall. Jag tänker på dig hela tiden och allt jag säger kopplas till saker med dig. Några har frågat hur det är, hur ofta och så. Ungefär såhär alltså. Lösryckta tankar hoppar in hela tiden. Sen finns det ju tillfällen där det går mycket längre tid och tillfällen då jag bara tänker på Danne.
Sofia kom upp nyss eftersom hon trodde att Elvis spydde igen haha. Hon fattade inte varför jag var uppe, när hon kom hem igår trodde hon att jag fortfarande var ute. Jag var så däckad att jag inte vaknade.
Nu blir det frukost. Kram!
Jag vill krama dig nu Danne. Jag älskar dig för alltid.
En tanke
Jag har alltid varit skräckslagen för att dö. Nu är jag inte det längre, inte det minsta. Det är svårt att förklara, men jag tror att om man någon gång på fullaste allvar önskat att man ska dö, går det inte att vara rädd längre.
Sen att man får vara samma som den man älskar. Oavsett om det finns ett liv efter döden eller inte.
Det här är inte ett farväl
Sen var det min tur. Jag sjöng en låt för dig. Jag var så nervös innan för att jag inte skulle klara av det, för att jag skulle börja gråta eller bryta ihop. Men jag klarade det, och det gick bra. Jag tror det gick eftersom jag älskar dig så himla mycket, det fick bara inte bli så att det inte gick, så jag höll ihop tills jag var klar. Follow me med uncle cracker. För att det inte finns någon annan som du, för att du är speciell och för att jag beundrar dig så himla mycket.
Lättnaden över att det gick bra. Jag blev så glad när alla sa att jag sjöng fint, för då kändes det som att vi är lite lika, att jag liksom hör ihop med dig. Även fast du är så otroligt mycket mer musikalisk än mig.
Efter det sjöng Iman och en annan tjej Utan dina andetag. Det var så vackert och otroligt sorgset. Vi hade med psalmer också, en var Kombaya My Lord. Vilken annan betydelse den har fått nu. Det har gått från ett skämt vid varje middag till någonting vi sjunger för dig med allvar och uppriktighet. Flera av dina klasskompisar sjöng sedan Lean on me och det var starkt.
Vi gick fram till dig i kistan. Jag lämnade en röd och en vit ros och grät så att jag höll på att gå sönder. Sedan höll jag om kistan och pussade den. Jag saknar dig Danne, kom tillbaka, det räcker nu! Jag är färdig med det här, snälla få det att sluta!
Vi hade gjort ett bildspel med massor av fina bilder på dig och oss. Sivert spelade låtar när det visades och alla kramade oss. Jag hsr nog aldrig kramat så många människor på en dag förut, det var så många där för dig. Över 130 stycken.
Vi åkte till Jungfrusunds Marina och åt hamburgare efter det. Det var jättegott men du skulle tyckt att det var för lite mat, minst två till skulle du velat ha. Musik från din spotifylista spelades och pappa och mamma höll tal. Anton sprang ut vid pappas tal, han var så ledsen. Han vaknar upp med mardrömmar varje natt och klarar inte av att vara vid vatten längre utan att må illa. Vad märkligt att det var han som fick vara med dig sist, tänk om vi hade vetat?
Stämningen var i alla fall varm även fast alla grät. Fredrik kom på en fin sak: vi kusiner ska träffas varje år den 11 November för att minnas dig och göra något tillsammans. Äta hamburgare till exempel. Dannedagen ska den heta.
Ännu senare på kvällen åkte vi ner till din plats. Där tände vi ljus, lämnade blommor och sjöng för dig. Jag är så glad att jag alltid har kramat dig varje gång vi ses. Så lättad över att jag sagt att jag älskar dig.
Jag önskar att du kunde se all kärlek. Vi och alla andra har rivit upp himmel och jord för dig. Du är så älskad. Men det tror jag du alltid har vetat.
Din syster Tillan
Follow me
You don't know how you met me
You don't know why
You can't turn around
and say goodbye
All you know is when I'm with you
I make you free
And swim though your veins
like a fish in the sea
I' singing...
Follow me
Everything is alright
Ill be the one to tuck you in at night
and if you want to leave
I can guarantee
You won't find nobody else like me.
Mardröm
Det var ett monster med vassa tänder, stort och snabbt, en slags dinosaurie. Den jagade oss och jag sprang och sprang men så fick den tag på mamma. Jag var så rädd för att jag såg att hon var rädd och då vi tittade in i varandras ögon lyfte den upp henne. Hon sa inget utan grät bara tyst och samtidigt åt den av henne, på baksidan av hennes huvud. Jag försökte få bort den men det gick inte, den bara fortsatte att äta.
Jag vaknade alldeles stel och tittade in i Dannes sovande ansikte. Jag tittade och tittade men förstod inte, han är ju död. Dragen var alldeles tydliga, han låg med ansiktet mitt emot mig. Men så började de suddas ut och ansiktet ändrades, jag såg att det var mamma som låg där och sov.
Jag grät.
